Once we accept our limits, we go beyond them.: Fina Ella gav oss både fin utsikt och bra wifi!

Jajemän, nu är vi alltså i helt underbara Ella, en bergsby belägen 1000 möh. Vi kom hit med tåget igår eftermiddag och gjorde ett riktigt beginners mistake när det gällde boende. Vi hade sett ut ett boende i Lonely Planet som verkade schysst och tänkte ta en tuktuk dit men på ett eller annat sätt (troligtvis på grund av att jag pratar alldeles för mycket...) hamnade vi i en minibuss på väg till ett "guesthouse" med jättefin utsikt, nära busstationen och allt sånt där annat bra. Trodde vi. Det visade sig att det fanns ett rum, hemma hos en familj, uppe i bergen med en bra bit att gå ner till byn. Vi förklarade att det var jättefint men lite för lugnt för oss och att vi gärna ville bo närmare byn. Som alla andra uthyrare så sa hon att på Hill top, där vi tänkt på kommer det vara fullt och att alla guesthouses i byn kommer vara fylla för det är "busy" i Ella nu. Vi gav oss inte utan vad dem köra oss till Hill top där vi fick ett fint rum, och så har vi två våningar att hänga på och njuta av utsikten.

Sedan sist då, från Kandy så tog vi tåget till Hatton och vilka vyer det är som man ser genom tågfönstret! Väl framme i Hatton skulle vi ta en buss till Dalhousie som är basen när man ska gå upp för Adams Peak. Vi såg då ett gäng backpackers stå och vänta på andra sidan gatan så knallade dit och frågade om de också skulle till Dalhousie. Det skulle de, så vi delade på en minibuss dit för 350 rupier var vilket är ca 25kr. Vi var tre par i bussen och ett par var ett svensk/danskt par som vi hängde med tills var och en åkte vidare dagen efter. Vi hittade ett jättebilligt guesthouse men efter vår middag på White house så upptäckte vi att det var kryp på väggarna! I panik så tog vi med oss alla grejer och bad om pengarna tillbaka och hittade oss ett nytt - lite dyrare men mycket finare. På det första stället så kom en jätteblyg japansk tjej och frågade om hon fick gå med oss upp till Adams Peak Vilket hon självklart fick så kl2 på natten möttes vi upp alla fem och började gå. Över 5000 steg i olika höjder gjorde benen till gelé. Sista 20 minuterna gick i snigelfart eftersom det var mycket folk som skulle upp samt att det var förvånansvärt många äldre lankeser som gick, många av dem barfota! Till slut kom vi upp och hittade oss en plats i en trappa där vi satt och väntade på soluppgången. Den var väl inte mycket att hurra för, det var rätt molnigt men när den väl gått upp så var det en utsikt to die for! Trodde och svettiga kom vi till slut mer och där träffade vi en svensk kille som reste själv så han hängde på oss och käkade frukost och delade på en minibuss tillbaka till Hatton. Han skulle också till Nuwara Eliya dit vi också skulle så vi fixade tågbiljetter alla tre. Olga och Jeppe skulle stanna en natt i Hatton innan de åkte vidare till Ella och Aki, japanska tjejen skulle åka buss upp till kulturella triangeln. Vi sa hejdå och vi samt Jimmie satte oss på stationen och väntade in tåget.

Framme i Nuwara Eliya fick vi en taxi att köra oss till Single tree Hotel som vi läst var bra men blev lite snåla och tyckte det var dyrt. På väg ut mötte vi ett holländskt par som åkt samma tåg och de hade hittat ett billigt guesthouse på andra sidan stan så deras chaufför skickade en bil som kom och hämtade oss. När han kört oss dit så visade det sig att det var fullt, likaså på alla de tio andra guesthouses som han körde oss till och sa att det fanns rum på. Till slut ville vi tillbaka till single tree som vi var på först så då släppte han av oss i stan och så tog vi en tuktuk dit. Det sjuka är att vi inte betalade ett öre för körningen mellan alla olika guesthouses! På kvällen gick vi till the pub för lite öl och mat, tydligen den billigaste i stan. Vi blev inte så långvariga eftersom vi var galet trötta efter vandringen och den minimala sömnen natten innan. Vi ska hejdå och godnatt till Jimmie eftersom han skulle åka till Worlds End morgonen därpå och sen direkt till Ella och vi skulle vara kvar en natt till.

Dagen efter hade vi semester från semestern, tog sovmorgon, shoppade lite och åkte till ett teplantage. Välbehövligt, för ibland är det slitigt att vara på semester ;)

Nösta morgon ringde klockan 5.15 eftersom vi skulle till Worlds End och sedan bli avsläppta vi Pattipola tågstation och ta tåget till Ella. Det var ungefär en timmes bilresa upp i bergen och sedan tre timmars vandring runt för att se Worlds End. Sjukt häftig utsikt! För några dagar sedan var Det en dansk kille som ramlar ner (det är alltså stup rakt ner utan staket) men han fick tag i ett träd på vägen och lyckades hålla sig kvar tills han blev räddad. Efter några timmars väntan på tågstationen kom vi alltså fram till Ella. Idag ska vi gå upp på Little Adams Peak och sen blir det lugnt resten av dagen.

Hoppas ni har det bra där he! Vi njuter för fullt här borta, Sri Lanka är ett fantastiskt land :)