Lake Bunyonyi

På juldagskvällen var alla trötta men glada efter den häftiga gorillavandringen. Eftersom vi kom fram sent på julafton och att det var a n sån tidig morgon när vi skulle till gorillorna så bestämdes det att vi skulle ha vår julmiddag på kvällen på juldagen. Vi hjälptes åt att laga och vi fick både Jansson, köttbullar, rödbetssallad och glögg! Fantastiskt.

Dagen efter så åkte de som ville till Hope Uganda som är ett barnhem & skola. Det är startat av en kille som heter Fifas som själv var hemlös och föräldralös då båda hans föräldrar dog i aids. Det är väldigt många föräldralösa  barn utan hem som redan i tidig ålder börjar använda droger, de barnen är nästintill hopplösa fall då det är enklare för dem att ta droger än att se att de kanske kan få ett bättre liv med utbildning och tak över huvudet. När vi kom dit så uppträdde alla barnen för oss med lite dans och musik och sedan hade Didas fru med hjälp av fler kvinnor lagat inhemsk mat åt oss. Det var så gott! Didas fru heter Marta och är svensk, de träffades för 5 år sen när hon kom till Uganda som turist och Didas visade henne grunden till barnhemmet och skolan som de har idag. De har ett gäng barn utan föräldrar som bor hos dom och sen är det en del som bara går i skolan där. En del av barnen är smittade med hiv och ibland vet de inte ens om de kan få tag i medicin till de barnen pga bristen på pengar. När man träffar en sådan som Didas så inser man vad mycket en enda eldsjäl kan göra. 

Sista heldagen i Lake Bunyonyi så hade vi fritt fram till eftermiddagen då några av oss åkte med ut på en båttur på sjön. Jag och anton tog en promenad och på vägen tillbaka hjälpte Anton en tjej att bära en 15 liters dunk med vatten. Vi blev medbjudna hem till hennes familj och jag frågade om att de var långt eftersom allt är upp eller ner häromkring och vi är inte vana med. Det är nära sa hon och pekade uppåt och vi följde med och insåg ganska snabbt att nära har olika betydelse för oss i västvärlden och människorna här! Det blev många pauser på vägen upp men vilken upplevelse och gästfrihet! Vi köpte några souvenirer för att stötta med pengar till skolgång och sen gav jag henne ett par flip flop också. 

På eftermiddagen åkte vi alltså ut på en tur på sjön och det var fantastiskt vackert! Det finns en ö där det bara finns två träd där man förr lämnade alla kvinnor som blev gravida utan att vara gifta. De lämnades där för att dö men om de hade tur så kunde en man som var fattig åka dit och ta någon av dem till fru för man behövde inte betala någon hemgift för dem. Hemskt! Naturen kring sjön var fantastiskt precis som resten av Uganda! 

Lake Bunyonyi - bergsgorillorna!

På julafton kom vi till Lake Bunyonyi där vi stannade i fyra nätter. Härifrån utgick resans höjdpunkt - vandringen för att se bergsgorillorna. På juldagsmorgonen var det en tidig morgon då vi skulle bli upphämtade klockan 5.30. Efter frukost hoppade vi in i bilarna för att slumpade transportera oss i 2.5 timme till själva startplatsen. Vi stannade längs vägen och kollade på den fina soluppgången, det är något magiskt med det. 

Väl framme så fick vi en kort briefing och sedan blev våra grupper tilldelade varsin guide. I vår grupp var vi åtta stycken. Ett par av oss tog bärare då det också är en form av välgörenhet. De som går som bärare gör det för att ha råd att gå i skolan vilket är jättebra. Vi gick ett par timmar genom tät vegetation fram tills att vår guide sa att vi skulle ha en paus. Det är nämligen så att det är trackers ute i djungeln som har koll på de olika familjerna och rapporterar till guiderna var de är. Våra trackers hade inte hittat familjen än så vi skulle avvakta lite tills att de hade hittat dem så vi inte gick åt fel håll. Efter en orolig stund där vi tänkte att vi kanske inte skulle få se dem så ringde äntligen guidens telefon och vi begav oss iväg. Efter en kort stund kom vi fram och där låg en silverhanne på rygg och solade sig. Magiskt! En timme per dag får man spendera med gorillorna, dessa mäktiga djur som är så jäkla lika oss.

Att få träffa gorillorna var en av de häftigaste grejerna jag gjort. Så coolt! 

Ruhengeri - vulkanvandring

24/12 Julafton!

Vi har nu spenderat två nätter i Ruhengeri, en stad nära gränsen till Uganda. Igår var det olika aktiviteter efter intresse som stod på schemat, vandring upp till en vulkansjö på Bisoke mountain, kolla på Golden monkeys eller vandra till Diane Fosseys grav. Jag och Anton valde vandringen upp till vulkansjön ont anande om hur jobbig den var! Uppstigning kl5 för frukost och tidig avfärd mot gaten. Som vanligt här i Afrika går saker inte så fort så vi stod och väntade på vidare avfärd till foten på berget i över en timme. Sista biten på vägen var 2 km till på en väg full av sten som knappt är värd att kallas väg. Väl framme så var vi 22 människor från olika länder som skulle vandra upp. Guiden frågade vilka som ville ha en bärare som skulle hjälpa till att bära ens ryggsäck och en enda sa ja. Guiden skrattade och sa: "I will reserve some for you so if you change your mind on the way it is fine!". Till slut hade alla av oss tagit hjälp av bärare. Det var högt tempo, 1000 höjdmeter ungefär upp till 3711 meter så höjden kändes av! Pulsen var hög och flåsningen likaså. I princip hela vandringen var ren lervälling vilket inte gjorde det lätt, man halkade och klaffsade med stora lerklumpar på skorna. Vi var sex från vårt gäng som gick upp och fyra av oss kom upp på toppen glada, trötta och stolta!

Samma dag som vi kom till Ruhengeri så gick vi till en kvinnoorganisation där de dansade och sjöng för oss samt visade oss det hantverk de gjort. Organisationen hjälper kvinnor genom att lära dem att sy så att de kan jobba och få en lön. Det var hur mycket fint som helst, väskor, kläder och skålar. Jag fick testa att göra grytunderlägg med nån form av gräs och det var sjukt pilligt! Varje underlägg och skål tog en vecka att göra. Galet!

På själva julaftonsmorgonen åt vi en julfrukost, vi fick till och med tomtegröt! När alla var mätta och glada åkte vi mot Uganda och Lake Bunyonyi. Gränsen gick ovanligt smärtfritt men det kändes som att vi åkte åt rätt håll, hade nog varit krångligare att komma från Uganda till Rwanda. Vid gränsen fick vi tvätta händerna med nåt starkt och så tog de tempen på oss, det pågår tydligen ett utbrott av Ebola i Kongo och det är bara några mil från gränsen.

Vi har det toppen även om det gärna kunde få vara lite varmare! Lake Bunyonyi ligger dock på 2000 meter höjd så det är inte så konstigt att det blir kalla kvällar och nätter. Sjön är för övrigt den näst djupaste i Afrika men den djupaste i Uganda. Ingen vet riktigt hur djup den är dock, en skylt vid vår camping så 2000 meter men vår guide på vår båttur sa 900 meter så det är lite oklart! Mer om våra dagar i Lake Bunyonyi kommer i ett senare inlägg.

Puss!

Rwanda!

Ciao!

Då har vi alltså kommit till de tusen kullarnas land och kulligt är det verkligen! Och grönt och himla vackert!

I förrgår eftermiddag landade vi alltså i Kigali efter en lång resa med mellanlandning i Addis Abeba i Etiopien. På flygplatsen i Kigali stod bussen och väntade tillsammans med vår chaufför Bengt och vår reseledare Jenny. Här har vi bott på en stor semesteranläggninfäg som heter La Palisse Hotel. Det har varit mycket konferensgäster här så vi var definitivt inte ensamma.

Igår var det en tung dag då vi besökte två kyrkor som är minnesplatser från folkmordet som skedde här 1994 samt ett museum. Det var otroligt många människor som dog och i princip alla rwandier har förlorat någon nära i folkmordet. Kyrkorna fungerar idag som gravplatser med massgravar. På grund av våldet som användes vid dödandet och att det tog lång tid innan man kunde röja upp förödelsen så var många kroppar svåra att identifiera. Kroppar brändes därför och sedan lades skallar och benrester i kistor för att hedra alla de människor som dog. Fortfarande än idag hittas grunda massgravar där människor har begravts under den tiden.  Grunden till folkmordet är att när Belgien koloniserade Rwanda så delade de in folket i olika folkgrupper där de två största var Hutu och Tutsi. Regeringen hjärntvättade Hutuerna under många år där de propagerade ut budskap om att Tutsierna bara ville Hutuerna illa och att de gjorde allt i sin makt för att vara de styrande. Det upprättades lagar och  budord som Hutuerna var tvungna att följa som bland annat sa att en Hutu inte fick göra affärer med en Tutsi, inte vara vän med en Tutsi och avfärda all sorts kontakt med en Tutsi. Och framförallt inte gifta sig med en Tutsi. Innan allt det här skedde så kunde en Hutu och en Tutsi gifta sig men i och med all denna propaganda så kunde en man som var Hutu döda sin fru som var Tutsi, folk dödade även sina egna barn. Allt på grund av att regeringen hjärntvättat folket. Även om folkmordet i världens ögon började 6 April 1994 så hade tusentals tutsier dödats redan innan det. Det finns så mycket att skriva om det här men det viktigaste är trots allt att vi ska ta med oss vad som kan hända när extremister propagerar ut sitt budskap och skapar denna hjärntvätt av en hel befolkning. Ungefär en miljon människor fick sätta livet till i detta folkmord och lämnade tusentals barn utan familjer.

När vi kom tillbaka till campingen så tog jag och Anton varsin massage på "spat". Det var... intressant! Jag fick en helkroppsmassage och då menar jag hela kroppen. Hon masserade också huvudet vilket gjorde att jag idag har det flottigaste håret trots att jag tvättade det efter. Men det blir väl inte så rent när man tvättar i kallvatten heller! På kvällen var vi sex personer som åkte in till centrala Kigali och käkade middag på Repub Lounge. Resten var kvar på campingen. Middagen var fantastiskt god och vi hade en fin utsikt över Kigali!

En annan sak som är intressant är att Rwanda är ett otroligt rent land. Det ligger inte skräp någonstans vilket gör att det är svårt att förstå att vi faktiskt är i Afrika! Jag skulle nästan kunna gå så långt som att säga att det är mer städat längs gator och vägar här än hemma. Det ihop med att det är så grönt och fint med buskar och blommor gör ju att det är fantastiskt vackert! Vad jag förstått så är den städning som befolkningen bedriver en av konsekvenserna eller bieffekterna av folkmordet.

Imorgon är det tidig morgon för då ska vi vandra upp på en vulkan!

Campingsafari

Morgonen efter att mamma och Kenneth kommit ner, det vill säsa säga nyårsaftonsmorgonen, så gick vi upp tidigt för att åka iväg på en tre nätter fyra dagars campingsafari. Vi skulle besöka Tarangire Nationalpark, Serengeti Nationalpark och Ngorongoro. När allt var inpackat och vi skulle åka försäkrade jag mig om att de tältsängar mamma och Kenneth betalat för var med. Yes, Everything is here fick vi till svar. Vår guide hette Godlisten och vår kock Mgosi.

31 December: Tarangire National park
När vi kommer fram till park gaten så har vi frigång en stund tills vår guide fixat våra tillstånd. Vi promenerar runt lite och plötsligt ser vi elefanter ganska nära och blir lite till oss och tycker det är jättehäftigt. Vi fattar inte riktigt att vi liksom är i parken redan. Vi tar massa kort på elefanterna innan vi sen åker in i själva parken. Att vi skulle få se en sån mängd av zebror, gnuer och elefanter hade ingen av oss förväntat oss! Vi ägnade eftermiddagen åt att åka runt och kolla på djur och när klockan passerade 17 så åkte vi ut ur parken och begav oss mot vårt övernattningsställe. Eftersom det stod Njake Campsite i våra papper förväntade vi oss en Campsite så vår förvåning när vi åker in på ett ganska övergivet hotell/lodgeområde som sett sina bästa dagar var ganska stor. Men våra tält var uppställda på en gräsplätt och vår kock informerade oss nöjt att han placerat dem häruppe för natt vi inte skulle störas av det indiska gänget som också bodde där för de brukar vara så högljudda! Ja, det är ju trots allt bara nyår en gång per år! När jag frågade vart tältsängarna var så såg de frågande ut och de var givetvis inte med. Men efter några telefonsamtal så sa de att de skulle komma efter middagen och det gjorde dem minsann. Middagen serverades inne i restaurangen där det var massor med bord med servetter men bara ett bord uppdukat med porslin - vårt bord. Vår kock hade lånat köket på hotellet för det användes ju ändå inte då det inte fanns några gäster och så fick vi en enkel men ändå välsmakande trerätters middag på nyårsafton. Vin och öl fanns att köpa så vi klagade inte! Vid nio var vi klara och ganska trötta och vad gör man på ett övergivet hotell mitt i ingenstans? Vi ockuperade oss i Vårt ena tält och kollade på bilder från dagen och alla var eniga om att vi redan haft det över förväntan på safarin och då hade vi ändå tre dagar kvar. Och sämre sätt att fira nyår på kan man ju ha! Vid kvart i tolv slocknade vi med en snabb uppvakning vid tolv av några smällare. Vilken bra sista dag på 2017!

1 December: Serengeti Nationalpark

Vi vaknade tidigt och åt frukost och vid halv nio kom vi iväg. Idag var siktet inställt på Serengeti men vi skulle åka in och igenom Ngorogoro på väg dit. När vi registrerat oss vid gaten så körde vi in i Ngorogoroparken och det dröjde inte länge förrän vi passerade babianer och vattenbufflar precis vid vägkanten. Vi åkte igenom din djungel på väldigt dålig grusväg och inte visste vi då att det var standardvägen de kommande dagarna! Vi passerade en view Point över själva kratern där vi stannade och tittade och tog kort. Sedan åkte vi vidare och passerade massaibyar i mängder. Det bor ca 40 000 massajer i Ngorogoroparken om jag minns rätt och de är de enda människorna som får bo där då de inte utgör hot mot parkens djur. Vi gjorde ett kort stopp i en massajby som var väldigt underligt och turistigt då man fick betala 20 dollar var för att sedan få en dans och sightseeing i byn. Kändes som väldigt mycket ocker.. Tydligen så får man ha fler fruar ju fler kossor eller djur man har. 

På gränsen till Serengeti åt vi vår lunchbox med en hel drös andra turister i väntan på tillstånd att åka in. Det tog ganska lång tid då vår guide hade svårt att få igenom betalningen för att nätverket låg nere. Hello africa. Till slut kom vi in och körde skumpande vidare med uppfällt tak. Naturen här blev annorlunda ju längre in i parken vi kom, mer grönt och stenhögar och massor av typiska "serengetiträd" som jag kallar dem. Vi såg både flodhästar, zebror, gnuer och längst upp på en stenhög låg en leopard och vilade sig. Mäktigt! Efter en stund såg vi tre cheetas (geoparder) ligga och lura och vi såg att något var på gång. Den ena smög bortåt och helt plötsligt blev det jakt och fram hoppade ett helt gäng gaseller som vi inte ens sett. Ingen tur för geoparderna idag, gasellerna kom undan. En geopard kan springa i upp till 120km/h men bara i 300 meter, sen måste den vila i 30 minuter innan den kan springa lika fort igen! 

Vi åkte vidare och uppe på ett annat stenrös låg det en stor lejonhanne och vilade sig. Helt plötsligt reste den på sig, riktigt mäktigt! Efter en stund åkte vi med kosan styrd mot vår camp då det började bli kväll och vi åkte förbi massor med flockdjur på vägen. Helt magiskt. 

Kvällens camp hette Seronera campsite och var väl kanske inte vad vi förväntat oss. Det var ganska jordigt och lerigt, ett par hus varav det ena fungerade som kök och matsal för alla kockar och oss och det fanns inget varmvatten som utlovat. Vi struntade i duschen den här kvällen också, för min och Antons del var vi vana efter Kilimanjaro! Vi gjorde det bästa av situationen och det gick ingen nöd på oss då vi hade köpt lite vin vid gaten in till Serengeti och fick spaghetti och köttfärssås till middag. Återigen en tidig kväll för att orka upp i ottan för att göra en tidig game drive i parken. 

2 December: Serengeti National park

Idag gick vi upp vid fem för klockan sex skulle vi åka iväg på game drive. Trots den tidiga morgonen var vi hyffsat pigga i och med att vi somnat så tidigt. Bland det första vi ser är en flock med lejon som under tidiga morgontimmarna fått ett byte som de låg och åt på. Det var ett par honor och längre bort en hanne. I majoriteten av fallen är det honorna som jagar och tar hem bytet, hanarna slöar och äter det som honorna släpar hem.

Vi åker vidare och åker förbi stora mängder med gnuer och zebror. Zebror leder alltid vandringen (migrationen) så gnuerna är alltid bland alla zebror. Vi kommer fram till ett stort träd där det är en stor flock med lejon, många av dem ungdjur. Vi står där länge för de är så nära bilarna och rör sig så mycket. Återigen en mäktig upplevelse!

Vi åker vidare och ser fåglar och flodhästar ute på promenad. Vilka bjässar! 

Vi åker förbi giraffer som är alldeles intill bilen och är helt orädda. Magiskt! Var vi än åker ser vi mängder med olika djur. Vi åker tillbaka till campen för snabbdusch och lunch, sen styr vi kosan mot Ngorogoro där vi ska sova i natt i Simba Camp. 

På väg mot gaten Serengeti - Ngorogoro så går vi syn på en hel flock med lejon som ligger vid den enda busken vi ser på slätten, alldeles intill vägkanten. Att man kan komma så nära helt vilda lejon på det sättet, vi trodde inte det var sant. Men oj vad de hade det varmt, låg och flämtade allihop i en hög. 

Efter några timmar kom vi fram till Simba Camp som var jättefint! Även här bodde vi mitt i parken så vi blev varnade att titta ordentligt om vi skulle gå på toa och så när det blivit mörkt. Mycket riktigt, på kvällen när vi skulle tvätta oss stod det en vattenbuffel alldeles intill toaletthuset och käkade. Hjälp! 

Den här kvällen blev vi bjudna på soppa och sen ris och gulasch. Det blev återigen en tidig kväll då vi skulle försöka åka ner i kraterna så tidigt vi kunde dagen efter. 

3 December: Ngorogorokratern

Klockan ringde och vi gick upp och åt frukost. När allt var ihoppackat åkte vi mot gaten för att komma ner i kratern. Idag var det lite disigt och molnigt men vi hoppades att det skulle lätta. När vi kommit ner i kragen såg vi tre lejon som smög lite på en flock med zebror och gnuer. Vid det här laget hade vi sett ganska mycket lejon men hoppades såklart på en jakt! Tyvärr blev det inget med det och vi åkte sen vidare. På långt håll såg vi en noshörning, men vi fick kolla i kikaren för att se. Dagen fortsatte i ett sakta mak med massor med djur och en jakt efter noshörning. Vi såg en till på lite närmare håll, men ändå lite väl långt bort. Vår guide satte fart mot ett ställe där det brukar finnas men vi fick vända efter en stund för det hade börjat regna och det var väldigt lerigt och lätt att köra fast. 

Vid lunch åkte vi upp ur kratern och styrde tillbaka mot Moshi. Det var en trött skara i bilen efter fyra skumpiga dagar med massor med fantastiska intryck.