söndag 1 december 2013

Om två dagar så...

...sitter jag på planet till Dakar! Det känns lite märkligt skall jag erkänna. Så mycket "sista gången för nästa gång är 2014" har det varit idag.

-Sista "halv åtta hos mig" innan det blir 2014
-Sista klättringsdagen innan det blir 2014
-Sista natten i min myslägenhet innan det blir 2014
-Sista gången jag städar innan det blir 2014

Ja, och så här kan jag ju såklart hålla på men det ska jag bespara er! Men imorn kan jag även tillägga "sista dagen på jobbet innan det blir 2014" och det mina vänner, det känns sjukt jävla fantastiskt. Och det kan jag säga redan klockan elva, tänka sig. Åker till Stockholm imorgon, 13.30 går tåget. Ska sova hos min faster och farbror, så det blir fint att hinna träffa dem också innan avfärd.

Hur som helst, jag har väl rätt bra koll på läget nu, eller så bra koll jag kan ha utan att veta så mycket om vad som kan tänkas ske närmaste fem veckorna. Det ska bli så himla spännande att träffa gänget på tisdag, dessa som jag alltså ska hänga med ett tag framöver. Tillsammans ska vi sköta om vår rosa buss, och ha det helt fantastiskt! Det är jag säker på.

Väskan och ryggsäcken är packad i alla fall, bortsett från det sista som ska ner imorgon innan jag beger mig till tåget. Det blev rätt fullt, men en hel del är saker som förbrukas och även en del som jag ska skänka till de förskolor och barnhem vi ska till längs vägen.



Jag tänkte på det häromdagen, eller har tänkt på det flera dagar faktiskt, hur jag ska kunna klara mig utan att psykiskt bryta ihop när vi ska till dessa ställen. Barnhemmen och förskolorna alltså. Jag kommer inte vilja åka därifrån, jag kommer vilja vara kvar och ta hand om alla dessa föräldralösa små barn, ge dem kärlek och närhet. Fy vad fruktansvärt det kommer kännas. Men var sak har sin tid, jag får försöka tänka så. Man kan inte rädda alla, men man kan rädda någon.

Dags att sova, njuta av sista natten i min sköna säng och njuta av att jag alldeles snart ska få åka iväg på mitt äventyr som jag ju faktiskt drömt om sen barnsben. Äntligen är det dags - hur kul är inte det!?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar